En av deltagarna på en av mina förhandlingstekniks utbildningar kallade företagets lönesamtal för lönemonolog. Det fick mig att komma ihåg hur min första löneförhandling gick till. På den tiden arbetade jag som säljare på IBM. Jag skulle just gå ifrån en traineanställning till att bli fast anställd.
På IBM hade man något som kallades de blå prickarna. det var en lapp som chefen kom och delade ut med nya lönen. När min chef gav den till mig första gången, tittade jag på lappen, tittade upp på honom och sen resolut sköt tillbaks den över bordet med orden ”Aldrig i livet! Det där kommer jag aldrig gå med på”. Chefen blev helt perplex och förvånad! Det var inte vad han hade förväntat sig. Jag var ung, grön och tillhörde dessutom en minoritet, det var inte särskilt vanligt att vara kvinna i IT-branchen på den tiden.
Han sa att han bara fått lönen från HR och inte kunde påverkar och ….bla bla bla. Jag bara tittade på honom resolut och sa att det där är hans problem inte mitt.
Min ståndpunkt öppnade upp för en konstruktiv förhandling där vi bägge satta oss på samma sida av skrivbordet för att se hur vi kunde hitta en lösning. För att sen ta den vidare till förmodligen den rätta beslutsfattaren, dvs i detta fall HR.
Det hela slutade med att jag fick 4000 kr mer i lön och genom hela min anställning på IBM låg i den övre lönekvartilen.
