Filosofi & Drivkraft
Många säger: Du är alltid så glad!
Ja, jag är glad. Säkert är det så att jag har goda förutsättningar för att vara glad. MEN det kommer inte gratis. Glädje måste uppmärksammas, tränas och påminnas om. Annars är det lätt att ramla ned i träsket! Nedan kommer ett litet exempel på hur jag gör:)!:
Jag är ingen löpare, har alldrig varit bra på gympa eller intresserad av att springa och plötslligt så hade jag sprungit Lidingöloppet!! Va, hur gick det till! Kan fortfarande undra?!
Dagarna efter loppet så påminde kroppen om det:). Men frågan är om knoppen gjorde det? Det är så lätt att glömma av bedrifter och bara gå vidare. Jag tränade ju inför loppet i ca 9 månader och jag tycker det är viktigt att länge stanna kvar i den positiva (euforiska!!) känslan att jag klarade det!
Därför bar jag medaljen hela veckan efter loppet! Som en påminnelse! Det är så viktigt att glädjas åt sina segrar och ladda den energin som det ger!
Bilden nedan kommer från ett kundbesök! Kunden tyckte det var en strålande idé att ha på sig medaljen itsället för att bara slänga den i en låda!
Känslor smittar!
Min drivkraft
Ja, det kan man ju undra…Inte minst jag. Tror egentligen att jag i grunden är en ganska lat människa. Med en passionerad energi…när jag vill! Och den har ju tagit mig ganksa långt. Jag har alltid levt det liv jag har viljat leva.
Hm…så är det hemligheten bakom, jag måste vilja! Ja, jag tror det. Utan den ligger jag hemma i sängen och käkar praliner. Vilket ju emellan åt är helt ok.
För att förflytta mig från sängen, måste jag sätta mål! Nedan ser du 2015 års mål. Ett visionaryboard som jag har dels som en tavla och dels som en kopia sitter på insidan av mitt anteckningsblock. Jag har plastat in det och flyttar över det till ett nytt anteckningsblock när det gamla är fullt. Att varje dag se mina mål ger mig oändlig energi, mycket måluppfyllslse och ett underbart liv.
En annan sak som driver mig är Runkeeper. Vem kan springa mer än 50 meter, har jag tänkt hela mitt liv. Tills en dag, en kompis som gick tjock, från tjejmilen, till Maran till, Triatlon. Och hur vältränad som helst sa till mig att du kan springa lika långt som du kan gå och att de första 3 km är alltid jobbigast. Sen rullar det på. Och tipsade mig om Runkeeper. Yes, se där ett beroende startade! Och ett till, stegräknare, numera ett aktivitetsband. Har jag bestämt mig för att gå 10 000 steg om dagen, då gör jag det. Har jag glömt att sätta på mig stegräknaren, då gör jag det inte. Har jag lyckats nå mina mål för dagen. Studerar jag dem i timmatal. Hastighet, tempo, längd etc.
I love it.
Och plötsligt fick jag start på Lidingöloppet av mina söner. Och jag fixade det! Nice! Stolt!
Min man är upprörd för jag röjer sällan av hela diskbänken. Jag blir ofta avbruten mitt i eller för den delen tycker det blir lite tråkigt och hittar på något annat att göra mitt i….
Då hörde jag ett uttryck:
”Målfokusering är handlar bara om att hålla latmasken stången”
Yes, precis så är det. Så nu förtiden gör jag rent HELA diskbänken. Det är bara att hålla ut ett par minuter till för att sen bli väldigt nöjd. Jag sätter upp mina mål i Runkeeper och jag sätter upp mina mål i livet och på jobbet!
It works! I´m happy!
